Då var det bara resten kvar…

Nu är det nästan precis en månad sedan vi gjorde den sista inspelningsdagen för miniserien ”Amanda och Viktor”. Saknar fortfarande att få jobba tillsammans med vårt fantastiska team! Fast absolut sista inspelningen var faktiskt bara ett par veckor sedan. Då gick jag och Charlie upp klockan fem på morgonen för att ta en gryningsbild på familjens bil som kommer åkande….

Allt material är alltså inspelat. Mattias på Open Doors har redan loggat det mesta av det, alltså gått igenom alla filer och skrivit namn på dem så att man vet vilket avsnitt, vilken scen och vilken tagning det är. Någon gån nästa vecka hoppas vi att grovredigeringen kan komma igång.

Vi har också den stora glädjen att berätta att Nils F Lindberg tackat ja till att skriva musiken. Han skrev musiken till vår kortfilm ”Kom som du är” och vi blev så nöjda. Det ska bli otroligt spännande att få höra vad han hittar på till ”Amanda och Viktor”. Vill du redan nu lyssna på hans musik, ta en titt på vår kortfilm.

Vi jobbar också på en liten Insamlingstrailer med bl a ett par scener ut filmen. Vi blir lika glada varje gång vi tittar på dem. Håll utkik så kommer den dyka upp både här på hemsidan och i lite andra kanaler.

Gud är god!

Jag vill börja med ett citat från en av Lina Sandells psalmer:

”Jag kan icke räkna dem alla, de prov på Guds godhet jag rönt.”

Precis så känner jag efter tolv dagars inspelning. Jag har fått se så många bevis på Guds godhet! Vi är trötta men lyckliga och så otroligt tacksamma.

Det största beviset på Guds godhet har varit att få jobba med så många fantastiskt människor och se alla gåvor som Gud lagt ner i dem. Så mycket kreativitet, energi och problemlösningsförmåga! Tillsammans har vi skapat något unikt, just för att det var vi som gjorde det, något som jag och Charlie aldrig hade kunnat göra själva.

Ett annat bevis är att trots att vi spelat in under februari, det som brukar kallas ”vabruari”, har ingen varit sjuk under inspelningen. Vi har heller inte behövt flytta på några scener pga vädret. Sjukdom och väder finns det bara en som kan ha kontroll över…

Och så var det det där med kameran. Trots att den fortsatte att frysa fick vi de tagningar vi behövde. Under de kvarvarande inspelningsdagarna frös den bara enstaka gånger. Gud kanske inte alltid stillar stormen, men Han är sannerligen med i den.

Det har också varit en stor välsignelse att veta att vi haft ett team av personer som burit oss i bön. De har inte synts och hörts, men funnits där som en sköld och kämpat för oss. När vi upplevt utmaningar har vi skickat ett meddelande och vetat att nu finns det andra som bär oss och hela vårt team. Det har verkligen varit ett bevis på Guds godhet.

Låt mig avsluta med ytterligare ett citat från slutet på samma psalm:

”Jag kan icke räkna dem alla, men ack, må jag tacka dess mer.”

Så tack alla ni som varit med i vårt team. Vi saknar er redan och hoppas få jobba med er igen! We love you alla!

Då var det dags igen

Då var det dags för tredje och sista inspelningssjoket. Vi börjar med två dagar på Viktoriaskolan. Att spela in på en skola full av elever är allt annat än lugnt, men ungdomarna gjorde fantastiska insatser och vi fick med det vi behövde.

Det är väldigt roligt att jobba med ungdomar. De utvecklas så otroligt mycket på kort tid. Både Kerstin och Helmer, som spelar Amanda och Viktor, hade ju varit med på flera inspelningsdagar tidigare och det märktes. Men Sofie och Elijah, som spelar Julia och Petter, två av medlemmarna i ungdomsförbundet, kom snabbt in i sina roller och att spela på film. Både har erfarenhet av teater sedan tidigare, men det är inte riktigt samma sak att spela på film. Både rörelser och röstlägen behöver dämpas för att inte uppfattas som ”överspelat”.

Och så fick två lärare spela poliser. Det gjorde de bra. Tydligt och bestämt.

Vi tackar Gud för ännu en lyckad inspelningsdag. Några missar blir det alltid, men hittills inga större än att vi kan fixa dem i postproduktionen (tror vi…). Halleluja!